8 månader sedan sist!
Jag hade inte tänkt att skriva i bloggen mer. Kände till slut bara ångest och skam. Som om jag vältrade mig i min egen misär. Men igår fick jag ett infall och kikade lite på sidan efter många månader. Mina kinder blossade lite när jag läste alla inlägg. Det är som när man läser sina dagböcker från tonåren. Total saknad av självdistans. Men kanske ändå någonstans den man verkligen är. Även om mycket av det man skriver kanske är fabulerade historier (nu är ju allt jag skrivit faktiskt sant.. , men ändå) så säger det kanske tusen gånger mer om ens sanna jag än rena fakta? Någon som förstår hur jag menar?
Massor har hänt sedan jag skrev sist! Massor av både bra, bedrövliga, fasansfulla, lyckliga och tragiska saker. Jag ska berätta mer lite senare.. Nu ska jag göra en kopp te och sätta mig i soffan och mysa med min man. Kram!