heroine

Jag vet inte riktigt vad som definierar att vara drogfri, är man drogfri om man tar substitutmedicin? Egentligen inte, enligt mig, men en heroinfri dag då! Min man är så stolt, som alltid när han slutar! Det längsta upphåll han haft är faktiskt bara på några månader, men då hade han ingen subutex eller metadon till hjälp. Det var inte lätt, varken för honom eller mig! Hans abstinens var hemska, svettades så jag fick byta lakan varje morgon, diarré, konstiga ryckningar i benen, fysisk smärta i hela kroppen, psykisk smärta och känsla av meningslöshet. Det var svårt för mig att veta hur jag skulle möta honom. Jag försökte mest hålla mig undan, han ville vara ensam, läsa, sova (ibland 15 timmar i sträck när han väl kunde sova). Han har aldrig försökt skylla sitt missbruk på någon annan, han har heller aldrig försökt att bortförklara eller försköna sin situation. Han har ett enormt djup som människa, ibland brukar jag tänka att han är för god för denna jorden. Suck! Men han är samtidigt så svag! Det kan säkert uppfattas som att jag är en barmhärtig samarit som lägger ner hela min själ på att rädda min man. Så är det inte, jag vill inget hellre än att han ska bli drogfri, men jag vet att jag inte kan göra något annat än att vara ett stöd. Alla beslut ligger hos honom. Jag tänker inte hota, spela martyr eller sanktionera. Det är inte lönt! Jag har erbjudit honom att alltid stå vid hans sida!

I alla fall ( för att återgå till det jag skrev tidigare) så var de värsta abstinensen borta efter några dygn. Men den psykiska längtan efter drogen är starkare än den fysiska. Jag hoppas att han klarar det denna gången!