oro!

Jag känner en oro i kroppen. Kan inte sätta fingret på vad det är. Det sitter i mellangärdet, som en liten ångest. Det brukar komma över mig ibland. Jag vill ju bara vara lycklig! Har inte tid eller lust att analysera närmare. Borde naturligtvis göra det men är rädd för vad jag kan få reda på, vad jag kan lära om mig själv. Jag håller fast vid det ytliga, det känns så tryggt. Det handlar ganska mycket om kontroll tror jag. Yta är så lätt att kontrollera. Det dolda kan aldrig avslöja mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback